Individer, grupper och sociala livsvillkor

Individ och identitet

Hur du pratar och vad du tycker är roligt beror på i vilka omgivningar du vistats. Mycket har du fått med dig från familjen, kompisarna, klassen eller laget. Du påverkar också dem – ett skämt du drar kan bli hela klassens. Den enskilda människan kallas i samhällskunskapen för individ.

Din personliga identitet är din uppfattning om vem du är: vad du tycker är viktigt, hur du vill leva och var du känner dig hemma. Bilden du har av dig själv kallas självbild. Andra har också en bild av dig, och den kan påverka din egen. En elev som gång på gång får höra att hon är bra på att förklara börjar kanske se sig som någon som hjälper andra. Andras bild kan också vara fel. En kille som bor i ett område med dåligt rykte kan märka att folk väntar sig bråk av honom, fast han aldrig har ställt till med något.

Identiteten blir aldrig färdig. Den förändras när vi byter skola, flyttar eller får nya vänner. Vi visar också olika sidor i olika sammanhang. Den som är tyst på lektionerna kan vara den som bestämmer vad gänget ska göra på helgen. Det beror ofta på var man känner sig trygg och hur mycket utrymme man får.

Man kan likna identiteten vid en lök. Det är en förenklad tankemodell med förebilder inom psykologin.¹ I den här modellen står kärnan för biologiska faktorer, till exempel arvsanlag. Runt kärnan läggs lager på under livet: familjen, vännerna, skolan, fritiden och samhället. Hur mycket lagren väger skiftar. För ett litet barn är familjen oftast viktigast, medan kompisar och medier väger tyngre för många tonåringar.

Lagren påverkar varandra, och deras betydelse skiftar mellan människor och under livet. Kärnan betyder inte att identiteten är bestämd vid födseln. AI-framställd illustration.

Faktorer som påverkar identiteten

Vissa faktorer bestäms av arvsanlagen, till exempel längd, ögonfärg och biologiskt kön. Men hur kroppen och förmågorna utvecklas beror också på hur vi lever: vad vi äter, hur mycket vi rör på oss och vad vi övar på.

Det är från familjen och de närmaste människorna som barnet får sina föreställningar om vad som anses vara rätt och vad som anses vara fel. Sådana uppfattningar kallas värderingar. Genom familjen får också barnet uppfattningar om historia, uppfattningar om vanor och det tidiga språket. Språket man pratar hemma är för många det man helst använder när man ska säga något som känns. Många barn har dessutom två hem, till exempel när föräldrarna har separerat och bildat nya familjer.

Skolan tar en stor del av barns och ungas tid. Hör en elev år efter år att hon är dålig på matte, är det lätt att hon till slut tror på det. Betygen och utbildningen avgör sedan vilka vägar som står öppna efter gymnasiet. Vännerna väljer vi själva. Med dem delar man intressen och erfarenheter, och det är ofta till dem man går när något är jobbigt.

Även fritiden formar oss. I ett lag eller en kör finns regler att följa, och ibland har alla samma tröja, vilket gör att man känner att man hör ihop. Att bara umgås, spela eller vara på nätet ger också intryck och nya perspektiv.

Normer är förväntningar på vad som är vanligt, rätt eller okej i en grupp. De flesta är oskrivna. Ingen lag säger att man ska tacka för maten i skolmatsalen, men många gör det. Vi lär oss normer genom att se vad andra gör och hur omgivningen reagerar. Det som räknas som normalt blir något vi jämför oss med och blir jämförda med. En norm om att låta andra prata till punkt gör samtal lättare. En norm om att killar inte ska gråta kan göra det svårt för en kille att be om hjälp när han mår dåligt. Den som bryter mot en norm riskerar att bli kritiserad eller utfryst, och därför lever många normer kvar. De förändras ändå när tillräckligt många börjar göra på ett annat sätt.

Medier visar bilder av hur man ska se ut, lyckas och leva. Det gäller tv och tidningar men i dag framför allt sociala medier. Den som varje dag scrollar förbi dyra resor och märkeskläder kan börja tro att det är så de flesta lever. Hur mycket det påverkar beror på vad man själv har varit med om och vad man pratar om med andra.

Etnicitet handlar om rötter som man upplever att man delar med andra, till exempel ett språk, traditioner, en religion eller en gemensam historia. Det bygger på känslan av tillhörighet och är inte samma sak som medborgarskap eller födelseland. Många känner sig hemma i flera etniska grupper, och vilken som känns viktigast kan bero på var man är och vem man pratar med.

Könsidentitet är det kön man själv upplever sig ha. Könsuttryck är hur man visar kön utåt, till exempel med kläder, frisyr, röst och kroppsspråk. Sexuell läggning handlar om vem man blir kär i eller attraherad av. Man kan till exempel vara heterosexuell, homosexuell eller bisexuell, och den som inte känner sexuell attraktion kan beskriva sig som asexuell. Hur öppen man kan vara med vem man är beror mycket på omgivningens normer och bemötande.

Faktorerna verkar sällan en och en. Familjen, kompisarna och flödet i mobilen kan säga samma sak eller dra åt olika håll. Familjens ekonomi spelar också in, eftersom den påverkar vilka aktiviteter man kan vara med i. Det tar vi upp under Sociala livsvillkor.

Modellen är framtagen i diskussion med elever och bygger inte på uppmätt statistik. Vilka delar känner du igen? Vad skulle du ändra, och varför?

Gruppidentitet

Människor som delar ett intresse, en bakgrund eller en historia känner ofta att de hör ihop. Det de har gemensamt kallas gruppidentitet. Var och en har kvar sin personliga identitet, men gruppen blir en del av den. Samhörigheten syns ofta utåt, i gemensamma åsikter, kläder eller symboler som en klubbhalsduk. De flesta hör till flera grupper samtidigt, och vilken som känns viktigast beror på situationen.

Samma person kan tillhöra en familj, en skolklass och en förening. Personen i den orange ytan hör till alla tre grupperna. AI-framställd illustration.

Att höra till en grupp ger trygghet. Man vet hur man ska bete sig, känner sig accepterad och får stöd när något är tungt. För en elev som är ny på skolan kan ett lag eller en kör vara det snabbaste sättet att hitta vänner.

Där det finns ett ”vi” finns också gränser för vem som får vara med. Ibland är gränsen tydlig, som när man måste vara medlem i en förening. Oftare märks den på andra sätt: vem som blir tillfrågad, vem som får plats och vem som blir lyssnad på. Ett kompisgäng kan ha en oskriven regel om att alla ska ha dyra skor, och den som inte har det blir retad. Gänget kan också frysa ut någon utan att säga något, bara genom att ingen berättar var man ska ses.

Gruppen kan också dela upp världen i ”vi” och ”dom”. Det egna sättet att leva blir det normala, medan det ”dom” gör ses som konstigt eller hotfullt. Då är det lätt att döma en person efter gruppen i stället för efter vad personen själv gör. Sådana förutfattade meningar om en hel grupp kallas fördomar.

Vissa grupper väljer vi själva. I andra placerar omgivningen oss, till exempel efter ålder, kön eller var vi bor. Sådana indelningar kallas sociala kategorier. Att man räknas till samma kategori betyder inte att man känner gemenskap eller tycker likadant. Bland alla som kallas ”ungdomar” finns människor med helt olika liv.

Ibland krockar det man själv vill med vad gruppen förväntar sig. Det är vanligt i tonåren, när många prövar egna åsikter och vanor. En ungdom kan vilja välja utbildning, vänner eller partner på ett annat sätt än familjen tänkt sig. Oftast löser man det genom att prata och kompromissa. Men ibland möts sådana val av kontroll, hot eller våld. Det tar vi upp under Hedersrelaterat våld och förtryck.

Sociala livsvillkor

Sociala livsvillkor är de förhållanden som påverkar hur en människa har det, till exempel ekonomi, bostad, utbildning, arbete och hälsa. Hit räknas också hur trygg man är och hur nära man har till vård, skola och kollektivtrafik. En del av villkoren styr man själv genom sina val. Andra bestäms av samhället, genom lagar, skatter och vad kommunen erbjuder.

Tänk dig två elever som vill börja i samma fotbollslag. Den enas familj har råd med avgiften och skorna. För den andra blir det för dyrt, särskilt som bussen till träningen också kostar. Bor man på landet kan avståndet vara ett hinder i sig, medan den som bor nära planen kan gå dit. Båda vill lika mycket, men bara den ena kommer att vara med.

Socioekonomisk bakgrund är de förhållanden man har växt upp under, framför allt föräldrarnas inkomster, utbildning och yrken. Det påverkar vad som finns att tillgå under uppväxten. Föräldrar som själva har studerat vet ofta hur utbildningssystemet fungerar och kan hjälpa till inför gymnasievalet. Med låga inkomster blir det svårare att välja bostad och att klara en oväntad räkning. Utbildning och inkomst hänger ihop men är inte samma sak. Den som just har tagit examen kan ha lång utbildning men ännu ingen lön.

När samma skillnader återkommer för många människor talar man om sociala strukturer. Om de flesta fritidsaktiviteter kostar mycket får unga i familjer med små inkomster genomgående sämre chanser att vara med. Ingen behöver ha bestämt det. Mönstret uppstår ur hur samhället och verksamheterna är ordnade.

Villkoren kan också påverka hur man ser på sig själv. I en känd klassrumsövning fick halva klassen anagram som gick att lösa och den andra halvan anagram som saknade lösning, utan att någon visste om det. När alla sedan fick samma lösbara anagram hade många i den andra gruppen svårt att komma vidare. De hade lärt sig att det inte lönar sig att försöka. Det kallas inlärd hjälplöshet.² Den som bara såg den sista uppgiften kunde tro att eleverna var lata eller hade sämre förmåga. Mer om övningen och vad den säger om framgång finns i extramaterialet Ansträngning, villkor och självbild.

Livsvillkoren påverkar vilka möjligheter man har, men de avgör inte hur livet blir. Skolan kan ge stöd som saknas hemma, och en förening kan låna ut utrustning eller sänka avgiften. Människor kan också gå samman för att ändra villkoren, till exempel genom att driva en fråga i kommunen. Så hänger individ och samhälle ihop: politiska beslut påverkar vardagen, och människor kan påverka besluten.

Utlånad utrustning kan göra det lättare att delta i föreningslivet. AI-framställd illustration.

Tolerans, jämlikhet och diskriminering

Tolerans betyder att acceptera och respektera att andra tänker och lever på ett annat sätt än man själv. Två personer kan vara djupt oense om religion eller politik och ändå respektera varandras rätt att säga vad de tycker. Man behöver inte sluta diskutera för att vara tolerant, och man får kritisera andras argument. Motsatsen, intolerans, är när man saknar respekt för andras åsikter eller sätt att leva.

Samma ord används med olika betydelser i yrkesämnena och samhällskunskapen.

Toleransen har gränser. Hot och våld blir aldrig acceptabla för att någon har en stark övertygelse. Svensk lag gäller alla som befinner sig i Sverige, och ingen grupp kan bestämma att den ska gälla annorlunda för just dem. Religiösa regler står inte över lagen, man blir myndig vid 18 och ingen får gifta sig innan dess.

Jämlikhet handlar om att alla människor har lika värde, lika rättigheter och lika möjligheter. Hur man når dit är en politisk fråga. I en förening kan alla betala samma avgift, men för vissa familjer är summan ändå för hög. Ett bidrag till hushåll med små inkomster kan sänka den tröskeln. Då uppstår nya frågor: Vem ska betala? Vem ska få bidraget, och hur ska det fördelas?

Diskriminering betyder att någon missgynnas eller kränks. I vardagen använder vi ordet om all orättvis behandling, men det har också en juridisk betydelse. Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering som har samband med sju grunder:

• kön
• könsöverskridande identitet eller uttryck
• etnisk tillhörighet
• religion eller annan trosuppfattning
• funktionsnedsättning
• sexuell läggning
• ålder.

Lagen gäller vissa former av diskriminering och vissa områden, bland annat arbetslivet och utbildningen. Har en lärare satt ett orättvist betyg är det därför inte diskriminering i lagens mening. Har läraren satt ett lägre betyg på grund av elevens religion kan det vara det.

Ojämlika villkor finns även där ingen vill någon illa. En aktivitet kan vara öppen för alla men ligga där vissa har svårt att ta sig. Den som vill veta varför vissa inte är med får därför titta både på hur människor blir bemötta och på hur verksamheten är ordnad.

Hedersrelaterat våld och förtryck

Hedersrelaterat våld och förtryck innebär att människor utsätts för kontroll, hot eller våld för att familjens eller släktens anseende ska bevaras eller återupprättas. Bakom ligger föreställningen att familjens heder hänger på hur familjemedlemmarna lever, framför allt flickor och kvinnor, och att männen ska se till att de lever ”rätt”. Kontrollen gäller ofta sexualitet och vem man får bli tillsammans med. Sådana föreställningar brukar kallas hederskultur.

Den gäller också kläder, vänner, skola och fritid. En ungdom kan förbjudas att träffa vissa kompisar eller pressas att gifta sig. Typiskt är att flera i familjen eller släkten deltar i kontrollen eller ställer sig bakom den, även kvinnor. Flickor och kvinnor drabbas oftast, men även pojkar, män och hbtqi-personer kan utsättas. Pojkar kan dessutom pressas att hålla koll på sina systrar eller kusiner.

Hedersförtryck kränker människors frihet och rättigheter. Morden på Pela Atroshi 1999 och Fadime Şahindal 2002 gjorde frågan till en stor politisk fråga i Sverige. Sedan 2020 ger ett hedersmotiv strängare straff, och samma år blev barnäktenskapsbrott ett eget brott. Sedan 2022 är hedersförtryck ett eget brott i brottsbalken. Det gäller den som upprepade gånger kränker en annan person för att bevara eller återupprätta familjens eller släktens heder.

För att skola och myndigheter ska kunna upptäcka en utsatt elev och ge rätt hjälp måste de förstå hur kontrollen fungerar och vilka som står bakom den. En persons ursprung eller religion säger i sig ingenting om huruvida personen är utsatt. Jämställdhetsmyndigheten samordnar ett nationellt stöd till yrkesverksamma som möter hedersrelaterat våld och förtryck.

Migration och medborgarskap

Migration betyder att människor flyttar, mellan länder eller inom ett land. Invandring till ett land kallas immigration och utvandring emigration. Människor flyttar för att arbeta, studera eller leva med någon de älskar, men också för att fly från krig och förföljelse.

Ordet ”svensk” kan betyda olika saker: att man är svensk medborgare, att man känner sig hemma i svensk kultur eller att man själv kallar sig svensk. När man läser statistik eller diskuterar identitet får man hålla reda på vilken betydelse som gäller. Medborgarskap är en rättslig relation mellan en person och en stat. Den som har invandrat kan ansöka om svenskt medborgarskap. Sedan juni 2026 är kraven hårdare. Huvudregeln är att man ska ha bott i Sverige i åtta år i stället för fem. Man ska också kunna försörja sig, ha kunskaper i svenska och om det svenska samhället och ha levt ett skötsamt liv.

I SCB:s vanliga befolkningsstatistiska indelning gäller följande:

• Svensk bakgrund: personen är född i Sverige och har minst en förälder som är född i Sverige.
• Utländsk bakgrund: personen är född utomlands, eller är född i Sverige och har två utrikes födda föräldrar.

Vid utgången av 2025 hade 28 procent av Sveriges befolkning utländsk bakgrund enligt SCB. Indelningen bygger bara på var personen och föräldrarna är födda. Den säger ingenting om medborgarskap, språk eller hur personen ser på sig själv. En svensk medborgare kan alltså ha utländsk bakgrund i statistiken. Den som är född i Sverige och har en svenskfödd och en utrikes född förälder räknas däremot till svensk bakgrund. Att tala om ”svenskar och invandrare” blir därför fel, eftersom många som har invandrat är svenska medborgare. Tydligare är att säga svenskar med svensk respektive utländsk bakgrund.

Statistiken visar att grupper skiljer sig åt, men inte varför. Har två grupper olika inkomster kan det bero på ålder, utbildning, yrke eller hur länge man har bott i Sverige. Ett genomsnitt säger heller ingenting om hur en enskild person i gruppen lever.

Integration och assimilering

Föreställ dig att du flyttar till ett land där du inte kan språket och där människor firar andra högtider än du. Vilket språk skulle du prata hemma? Skulle du fira samma högtider som förut? Vilka skulle bli dina vänner? Flytten förändrar både den som kommer och samhället personen kommer till.

Integration handlar om att bli delaktig i samhällets olika delar, till exempel arbetslivet, skolan och föreningslivet. Vid integration kan grupper mötas och samarbeta och samtidigt få vara olika. Det tar tid, och det kräver något både av den som har flyttat hit och av dem som redan bor här. Skolor, arbetsplatser, bostadsområden och föreningar är viktiga platser för det mötet. Den som kan svenska har lättare att få jobb, men arbetsgivarens krav och bemötande avgör också vem som får chansen.

Assimilering innebär att en person eller grupp blir mer lik majoriteten genom att delar av den egna kulturen, till exempel språket, ersätts av majoritetens. Det kan ske frivilligt och långsamt, som när en familj efter några generationer har bytt språk. Det kan också vara påtvingat, och då får människor litet utrymme att tro, tycka och leva som de vill. Integration handlar alltså om att delta i samhället och assimilering om att anpassa sig kulturellt. Man kan arbeta, gå i en förening och samtidigt behålla ett minoritetsspråk.

Forskare beskriver ofta fyra möjliga utfall när människor med olika kulturell bakgrund möts. Modellen bygger på två frågor: Deltar personen i samhällslivet? Behåller personen sitt språk och sina traditioner?

Modellen bygger på psykologen John W. Berrys forskning om kulturmöten. Verkliga människor kan befinna sig på olika ställen i modellen i olika delar av livet.

Segregation och utanförskap

Segregation betyder att grupper lever åtskilda och sällan möts, till exempel i boendet, skolan eller arbetslivet. Boendesegregation innebär att människor med liknande inkomster, utbildning eller bakgrund bor i samma områden och andra grupper någon annanstans. Segregationen gäller förhållandet mellan områdena. Ett villaområde där nästan alla tjänar bra är därför lika mycket en del av segregationen som ett område där många har låga inkomster.

Var man kan bo beror på bostadspriser, hyror och vilka bostäder som finns. Bostadsköer, diskriminering och egna önskemål spelar också in. Eftersom de flesta barn går i skola nära hemmet kan boendesegregation leda till skolsegregation. Barn i olika områden får då olika skolor och olika kontaktnät. Hur stora följderna blir beror också på skolornas resurser, kollektivtrafiken och vilka mötesplatser som finns.

Alla ser inte segregationen på samma sätt. Många ser den som ett problem, eftersom grupper som sällan möts har svårare att förstå varandra och unga kan få sämre chanser. Andra framhåller att människor själva ska få välja var och med vilka de bor. Debatten handlar därför både om segregationen ska minskas och om vilka medel som i så fall är rimliga.

Områden med låga inkomster, hög arbetslöshet och många som får försörjningsstöd kallas ibland socioekonomiskt utsatta. Polisen använder ordet utsatt område i en annan betydelse. Där menas ett område där kriminella har inflytande över lokalsamhället, till exempel genom öppen narkotikahandel och genom att många drar sig för att anmäla brott. I polisens lägesbild från december 2025 fanns 65 utsatta områden, varav 19 särskilt utsatta. Ett område kan alltså vara socioekonomiskt utsatt utan att vara utsatt i polisens mening.

Utanförskap betyder att en person eller grupp står utanför en gemenskap. För en enskild kan det handla om att sakna nära vänner, jobb eller en plats där man känner sig hemma. Utanförskap kan också vara en följd av diskriminering. Arbetslösa, hemlösa och äldre som lever isolerat kan beskrivas som utanför delar av samhällslivet. Ordet ”utanförskapsområde” används ibland i debatten, men många som bor i sådana områden upplever det som utpekande.

Föreningslivet visar hur grupper kan mötas. Rimliga avgifter, bussar som går och ett välkomnande bemötande gör att fler kan vara med. Vill man veta om en åtgärd fungerar måste man först ta reda på vilka hinder som finns. I Att arbeta med samhällsfrågor följer vi en sådan undersökning.

Källor: SCB om befolkningen 2025, SCB om utländsk bakgrund, SCB om socioekonomiska faktorer, DO om diskrimineringsgrunder, Nationellt stöd mot hedersrelaterat våld och förtryck, Linköpings universitet om lagen om hedersförtryck, Migrationsverket om nya regler för medborgarskap, Regeringen om skärpta krav för medborgarskap, Polisens lägesbild över utsatta områden 2025, Boverket om boendesegregation, Sverigedemokraternas principprogram 2019 (SND:s arkiv) och Liberalernas partiprogram 2025.

Se även

• Att arbeta med samhällsfrågor — metoder och källkritik tillämpas här
• Demokratiska dilemman — rättigheter kopplar till sociala livsvillkor
• Ansträngning, villkor och självbild — extramaterial om inlärd hjälplöshet och kontrolluppfattning