Vad är en valrörelse?
Månaderna före ett val ägnar partierna mycket arbete åt att möta väljarna och övertyga dem om sin politik. Den perioden kallas valrörelse. Partierna samlar sina viktigaste förslag i ett valmanifest och ger vallöften om vad de vill genomföra om de får inflytande. Kandidater håller möten på gator och torg, deltar i debatter och sprider politisk reklam. Med hjälp av opinionsmätningar försöker både partier och medier följa hur stödet förändras under kampanjen.
Bilden: Valårets gång från valrörelse till ny regering. Notera att förtidsröstningen börjar långt före valdagen och att regeringsbildningen kan pågå i veckor efter att rösterna räknats.
Ett valmanifest kan exempelvis innehålla ett löfte om fler lärare. Det beskriver vad partiet vill göra om det får inflytande. Valresultatet visar hur väljarna har röstat. Efter valet kan manifestet användas för att jämföra löftena med de beslut som faktiskt fattas.
Partierna försöker övertyga väljare som överväger andra alternativ och få de egna sympatisörerna att rösta. Så länge en väljare inte har bestämt sig kan ett samtal eller en debatt påverka valet av parti. Därför fortsätter kampanjarbetet fram till valdagen, även när många redan har förtidsröstat.
Under valrörelsen kan väljare jämföra förslag och ställa frågor direkt till politiker. I en demokrati behöver de politiska alternativen kunna granskas. Med källkritik kan väljaren undersöka både vad ett kampanjbudskap påstår och vilket underlag som finns för påståendet.
Valrörelsen ger också tillfälle att granska dem som redan har styrt. Ett regeringsparti kan vilja tala om sådant det har genomfört, medan oppositionen pekar på problem som finns kvar. Väljaren behöver då bedöma både vad som faktiskt har hänt och hur stort ansvar politikerna har haft för utvecklingen. En ekonomisk förändring kan exempelvis bero på politiska beslut, men också på händelser i omvärlden. Bedömningen av den gångna mandatperioden blir därmed en del av valet mellan framtida förslag.
Oenighet, polarisering och populism
I en valdebatt lyfter partierna fram sina olika förslag. Det hjälper väljarna att skilja alternativen åt. Men en debatt som bara visar oenigheten kan ge en ofullständig bild. Två partier kan exempelvis vara överens om att fler elever ska klara skolan och samtidigt vara oense om betyg, friskolor eller hur resurserna ska fördelas. För att förstå skillnaden behöver man läsa förslagen, inte enbart bedöma tonläget.
Polarisering innebär att politiska läger hamnar längre ifrån varandra. Det kan gälla åsikter i sakfrågor, men också starkare misstro eller motvilja mot människor i det andra lägret. En hård debatt bevisar därför inte i sig att partiernas sakpolitik har blivit mer olika. Oenighet om politiska förslag är en del av demokratin, medan fiendskap mellan grupper kan försvåra samtal och kompromisser.
Skillnaden märks i hur människor bemöter varandra. Två personer kan vara starkt oense om skatten och ändå lyssna på varandras argument och acceptera ett demokratiskt beslut. Om de börjar uppfatta den andra sidans väljare som farliga eller ohederliga kan det bli svårare att erkänna att motståndaren har rätt att delta. Då påverkas också utrymmet för samarbete efter valet, när partierna kan behöva förhandla med dem de nyss har kritiserat.
Populism beskriver en föreställning om att ett enhetligt ”folk” står mot en makthavande ”elit” som sviker folket. Den populistiska företrädaren gör anspråk på att uttrycka folkets verkliga vilja. Populism kan förekomma både till höger och till vänster. Ett enkelt formulerat förslag eller ett populärt löfte är inte i sig populism.
I ett samhälle har människor olika intressen, även inom grupper som beskrivs som ”folket”. Löntagare kan till exempel ha olika uppfattningar om skatter, och människor på samma ort kan vara oense om invandring eller miljöpolitik. Den populistiska föreställningen om en enda folkvilja kan dölja sådana skillnader. Kritik mot makthavare är däremot nödvändig i en demokrati och räcker inte för att ett budskap ska beskrivas som populistiskt. Begreppet gäller ett särskilt sätt att dela upp samhället och göra anspråk på att företräda det. Om en politiker hävdar att bara det egna partiet företräder folket kan politiska motståndares rätt att delta ifrågasättas. Om även granskande journalister avfärdas som folkets fiender kan deras uppgifter bli svårare att diskutera sakligt. Det kan försvaga väljarnas möjligheter att granska makten.
Jämför gärna en valdebatt med partiernas skrivna förslag. Vad är de överens om, och vad skiljer dem åt? Valkompasser – hjälpmedel inför valet beskriver hur valkompasser kan användas och vilka begränsningar de har.
Ute i landet – valstugor och valturnéer
I valstugor på torg och andra mötesplatser svarar lokala kandidater på väljarnas frågor. Den som kandiderar till kommunfullmäktige kan få frågor om skolan eller äldreomsorgen. Kandidater till regionfullmäktige får exempelvis förklara sina förslag om vården och kollektivtrafiken. Väljaren kan be om besked om ett konkret förslag och fråga hur det ska betalas.
Ett samtal om en nedläggningshotad skola kan ge mer konkreta besked än ett allmänt löfte om en bättre skola. Väljaren kan fråga om kandidaten vill behålla just den skolan, var pengarna ska tas ifrån och vilka andra partier som kan stödja förslaget. På samma sätt kan en fråga om en busslinje riktas till dem som ansvarar för trafiken. De lokala mötena knyter därmed partiernas övergripande politik till beslut som människor märker i sin vardag.
Valstugor i Uppsala inför valet 2022. Vem som helst kan kliva in och ställa sin fråga. Foto: Johan Jönsson, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons.
Partiledarna reser på valturné, besöker arbetsplatser och skolor, håller valtal och intervjuas av lokala medier. Besöken ger tillfällen att möta väljare och presentera politik som berör orten. Bilder och klipp från mötena kan sedan nå fler genom sociala medier.
Partimedlemmar och anställda kampanjarbetare bemannar valstugor, delar flygblad, ringer väljare och knackar dörr. Det ideella arbetet är en del av partiernas verksamhet. Föreningsfriheten ger människor rätt att organisera sig för att driva politiska frågor.
Medlemmarnas arbete kan också föra väljarnas erfarenheter tillbaka till partiet. Frågor som återkommer vid dörrknackning eller i en valstuga kan uppmärksammas av kandidater och föras vidare i organisationen. Vilka erfarenheter partiet möter beror samtidigt på var det är aktivt och vilka människor som vill delta i samtalen. Ett möte på torget ger därför inte automatiskt en bild av vad alla på orten tycker.
Slutspurten och valdagen
Under valrörelsens slutspurt möts partiledarna i partiledardebatter i tv. Då kan väljarna jämföra deras svar på samma frågor. Samtidigt pågår förtidsröstningen i Sverige. Den börjar den 26 augusti 2026, 18 dagar före valdagen. Den som vill rösta i förväg kan göra det i en röstningslokal, exempelvis ett bibliotek eller kommunhus.
Möjligheten att förtidsrösta gör att människor kan delta även om de arbetar, reser bort eller har svårt att ta sig till vallokalen just på söndagen. För partierna betyder det att väljarna fattar sina beslut vid olika tidpunkter. Ett budskap som presenteras först i den sista tv-debatten kommer efter att många redan har röstat. Därför behöver kampanjarbetet pågå under en längre tid, samtidigt som slutspurten fortfarande kan få betydelse för dem som ännu överväger sitt val.
På valdagen den 13 september är vallokalerna normalt öppna klockan 8–20. Väljaren tar valsedlar avskilt, lägger en valsedel i varje valkuvert bakom en skärm och lämnar kuverten till röstmottagarna. Valhemligheten skyddar väljaren från att behöva visa sitt val. Vallagen förbjuder propaganda och annat som syftar till att påverka eller hindra väljarna på röstmottagningsstället och i utrymmen intill.
Valkuvertet läggs i den förseglade valurnan. Bilden är från EU-valet 2024 i Brastad, Lysekils kommun. Foto: Ann-Sophie Qvarnström, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons.
Partiernas kampanjarbetare kan fortsätta att påminna sina sympatisörer om att rösta under valdagen. Även då måste de hålla kampanjen åtskild från röstmottagningen och respektera förbudet mot påverkan där.
Valnatten
När vallokalerna stänger klockan 20 börjar rösträkningen. I samband med stängningen brukar SVT presentera sin vallokalsundersökning, VALU. Den bygger på svar från ett urval av väljare och används för att uppskatta valresultatet. Eftersom det är en undersökning kan prognosen skilja sig från resultatet av själva räkningen.
Vid rösträkningen räknar röstmottagarna valsedlarna för hand. Resultat från valdistrikten rapporteras in och publiceras av Valmyndigheten. När fler distrikt blir klara blir det preliminära resultatet mer fullständigt. De distrikt som räknas först behöver inte vara representativa för hela landet.
Tänk dig att flera mindre orter blir klara före större stadsdelar. Om partiernas stöd skiljer sig mellan dessa områden kan siffrorna förändras tydligt när fler röster kommer in, trots att ingen väljare har ändrat sig under kvällen. Det är underlaget för sammanräkningen som växer. För att förstå rapporteringen behöver man därför veta både hur stor del av rösterna som har räknats och vilka områden som återstår.
Rösträkning i Örebro den 2 oktober 1958. Rösterna räknades för hand då – och görs så än i dag. Foto: Örebro Kuriren, Örebro läns museum, public domain.
Partiernas ledare, kandidater och medlemmar samlas till valvaka för att följa rösträkningen. Under kvällen och natten kommenterar partiledarna resultatet. Vid ett jämnt val kan återstående röster ändra mandatfördelningen. Därför går det inte alltid att ge ett säkert besked om vilket regeringsunderlag som är möjligt redan på valnatten.
Efter valet – rösterna räknas klart
Måndagen efter valet börjar länsstyrelserna den slutliga rösträkningen. De granskar och räknar alla röster på nytt, även personrösterna. Den nya räkningen gör det möjligt att upptäcka och rätta fel från valkvällen. Vid ett jämnt resultat kan även ett litet antal rättelser eller sent räknade röster få betydelse för det sista mandatet. Att siffrorna förändras under kontrollen är därför inte i sig ett tecken på att valet har gått fel. Det avgörande är att varje giltig röst räknas och att resultatet går att kontrollera.
På onsdagen börjar kommunernas valnämnder sin uppsamlingsräkning, ofta kallad onsdagsräkningen. Då hanteras bland annat förtidsröster och utlandsröster som inte kunde räknas på valkvällen. Dessa röster lämnas därefter till länsstyrelsernas slutliga räkning. Onsdagsräkningen och den slutliga räkningen är alltså två olika steg.
Valmyndigheten fastställer resultatet och fördelar mandaten i riksdagsvalet. Länsstyrelserna fastställer resultaten i region- och kommunalvalen. Det slutliga riksdagsresultatet brukar bli klart omkring en vecka efter valet, medan de övriga valen kan ta längre tid.
Det kan därför finnas flera olika slags siffror i nyheterna: en prognos från VALU, ett preliminärt resultat från rösträkningen och ett fastställt slutresultat. Kontrollera vilken sorts uppgift en rubrik bygger på innan du jämför den med en annan.
Regeringsbildningen
Riksdagsvalet avgör hur mandaten fördelas mellan partierna. Vilka som sedan kan bilda regering beror på hur partierna förhåller sig till varandra. Det största partiet får alltså inte automatiskt regeringsmakten. Om den sittande statsministern inte har avgått ska den nyvalda riksdagen hålla en statsministeromröstning inom två veckor efter att den har samlats. Röstar minst 175 ledamöter nej måste statsministern avgå. Om statsministern redan har avgått behövs ingen sådan omröstning. När en ny statsminister ska utses håller talmannen talmansrundor: samtal med partiledarna om vem som kan få tillräckligt stöd.
Partierna förhandlar om regeringssamarbete och politik i en regeringsförhandling. Talmannen föreslår en statsministerkandidat, som godkänns om färre än 175 ledamöter röstar nej. Vid ett avslag får talmannen fortsätta samtalen och lägga fram ett nytt förslag. Efter fyra avslag ska extra val hållas, om ett ordinarie val inte ändå ska hållas inom tre månader.
Ett räkneexempel visar skillnaden mellan att stödja och att tolerera en kandidat. Med 100 ja, 174 nej och 75 som avstår godkänns kandidaten, trots att nej-rösterna är fler än ja-rösterna. Med 170 ja, 175 nej och 4 som avstår blir det avslag. Det är antalet nej i förhållande till riksdagens samtliga 349 ledamöter som avgör.
Ett parti kan låta en statsminister tillträda genom att avstå från att rösta nej, samtidigt som det förbehåller sig rätten att säga nej till senare förslag. Omröstningen om statsministern avgör därför inte hur varje sakfråga ska lösas. En tillträdande regering behöver också bedöma om den kan få igenom sin budget. Förhandlingarna kan bli långvariga när partierna accepterar samma statsminister men har svårt att enas om skatter, utgifter eller andra viktiga frågor.
Efter valet 2018 tog det 134 dagar från valdagen tills den nya regeringen tillträdde. En regering som har avgått fortsätter som övergångsregering tills efterträdaren är på plats. Den sköter landets angelägenheter men brukar avstå från större, politiskt omstridda initiativ. Brådskande beslut kan ändå behöva fattas. En övergångsregering får inte besluta om extra val.
Gränsen 175 gäller nej-röster i en omröstning. Fyra avslag betyder att fyra statsministerförslag har underkänts i olika omröstningar.
Den godkända statsministern utser regeringens statsråd, som också kallas ministrar, och anmäler dem till riksdagen. I en regeringsförklaring presenterar statsministern regeringens politik. Regeringsskiftet sker vid en skifteskonselj med statschefen. I kommuner och regioner förhandlar partierna också om samarbeten, men där utser fullmäktige styrelser och nämnder enligt kommunallagens regler.
Från löften till politik
För att genomföra vallöften behöver regeringen få stöd för sina förslag och finansiera dem i statens budget. En koalitionsregering behöver enas internt mellan flera partier. En minoritetsregering behöver också stöd från andra partier i riksdagen. Budgetförhandlingarna visar därför vilka prioriteringar partierna kan komma överens om.
Begreppen beskriver två olika egenskaper hos en regering. Koalition handlar om att flera partier sitter i regeringen, medan minoritet handlar om att regeringspartierna har färre än hälften av riksdagens mandat. Samma regering kan vara både en koalitionsregering och en minoritetsregering. Ett parti utanför regeringen kan då få inflytande genom att erbjuda stöd för budgeten i utbyte mot att vissa av dess förslag tas med.
Vallöften kan genomföras, ändras i förhandlingar, skjutas upp eller överges. Väljare kan granska vad som hänt och vilka skäl partierna anger. Medierna och riksdagens opposition följer också regeringens beslut. Detta demokratiska ansvarsutkrävande gör det möjligt att bedöma både politiken och hur väl partierna har hållit sina löften.
Anta att ett parti lovar fler anställda i äldreomsorgen men efter en förhandling genomför en mindre satsning. Väljaren kan jämföra hur mycket pengar som avsatts med det ursprungliga löftet och fråga varför partiet accepterade förändringen. Det kan ha fått igenom andra förslag eller saknat stöd för hela satsningen. Förklaringen ger underlag för en bedömning av kompromissen, men väljaren kan fortfarande anse att partiet borde ha prioriterat annorlunda. Ansvar kan utkrävas genom frågor och granskning under mandatperioden och genom hur man röstar i nästa val.
Källor till valförfarandet: Valmyndigheten: viktiga datum 2026, slutlig rösträkning, riksdagen: så bildas regeringen och vallagen, 8 kap. 3 §.