Vem säger vad och varför?
Varje dag möter vi uppgifter om samhället: i nyheter, i sociala medier, i skolan och i samtal med andra. En del stämmer, en del är fel och en del är vinklade eller tagna ur sitt sammanhang. En källa är det som ger oss en uppgift: en person, en text, en bild, en film eller en siffra i en tabell. Källkritik innebär att värdera informationen i stället för att genast ta den för sann. En bra fråga att börja med är: vem säger vad och varför?
En granskning kan börja på två sätt. Ibland har vi en fråga och letar efter underlag för att besvara den. Ofta börjar det i stället med ett påstående i nyhetsflödet eller i sociala medier som vi vill veta om det stämmer.
Källkritik är inte bara ett skolarbete. Främmande makt och andra aktörer försöker ibland påverka vad människor tror och känner, till exempel genom desinformation och påverkanskampanjer. I Sverige arbetar Myndigheten för psykologiskt försvar med att stärka befolkningens motståndskraft mot sådan påverkan. När många är källkritiska blir det svårare att sprida lögner, och vi undviker själva att bli en del av dem.
Kolla källan
Myndigheten för psykologiskt försvar har en checklista för källkritik som passar bra när vi möter uppgifter i flödet. Den bygger på några frågor.
Vem ligger bakom informationen? Försök hitta den ursprungliga källan. Är det en myndighet, en organisation, ett företag, en privatperson eller en influencer? Har avsändaren kunskap om ämnet? Hur ser källan ut? Finns kontaktuppgifter, fungerande länkar och hänvisningar till andra källor? Har avsändaren tidigare lämnat uppgifter som visat sig stämma?
Varför finns informationen? Den kan vara till för att informera, lura, sprida en åsikt, sälja något eller underhålla. Vem tjänar på att du sprider den? Någon kan ha intresse av att vinkla uppgifterna eller av att skapa oro och splittring. Hur gammal är informationen? En uppgift kan ha stämt en gång men vara inaktuell i dag, och en gammal bild kan spridas som om den vore ny.
Det är också klokt att kontrollera om uppgiften finns på fler ställen. Information från bara en källa ska hanteras med stor försiktighet. Samtidigt är flera publiceringar inte alltid flera oberoende källor. Två artiklar som återger samma pressmeddelande bygger på samma ursprung. Verkar en uppgift osannolik eller orimlig finns det skäl att granska den extra noga.
Två artiklar som återger samma pressmeddelande ger inte två oberoende bekräftelser.
Frågorna bygger vidare på den historiska källkritikens fyra klassiska begrepp. Äkthet handlar om källan är vad den utger sig för att vara. Tid handlar om när uppgiften kom till. Beroende handlar om källan bygger på en annan källa. Tendens handlar om avsändaren har ett intresse som färgar framställningen.
Förstärker den din åsikt? Den sista frågan handlar om oss själva. Vi söker gärna och tror på information som bekräftar det vi redan tycker, och vi avfärdar lättare det som talar emot. Det kallas bekräftelsebias. Den är särskilt stark i frågor som väcker starka känslor. Innehåll som upprör eller skrämmer är ofta gjort för att vi ska reagera snabbt, och då är det lätt att känslorna tar över. Därför behöver vi granska även det vi håller med om och söka andra perspektiv.
Källtillit och användbarhet
Källtillit är välgrundat förtroende för en källa. Relevant sakkunskap, redovisade metoder, möjlighet till granskning och rättelse av fel ger skäl till förtroende. Myndigheter och etablerade nyhetsredaktioner med en ansvarig utgivare har regler att följa och ansvarar för det de publicerar. Det betyder inte att de alltid har rätt, men de går att granska och kräva rättelser av. Förtroendet gäller dessutom det som källan har kunskap om.
Källkritik betyder alltså inte att misstro allt. Den som tror att ingen går att lita på blir lika lätt att påverka som den som tror på allt. Målet är att kunna skilja mellan källor som har gjort sig förtjänta av förtroende och källor som inte har det.
En källas användbarhet beror på vilken fråga vi vill besvara. En stor undersökning kan visa hur vanligt något är, men inte hur en enskild person har upplevt det. En personlig berättelse kan vara mycket användbar för att förstå en erfarenhet, men visar inte ensam hur vanlig den är. Trovärdighet och användbarhet behöver därför motiveras var för sig.
Mediernas urval och påverkan
Ofta möter vi en samhällsfråga genom medier. En redaktion väljer vilka händelser den ska bevaka, vilka personer som får komma till tals och vilka uppgifter som ryms i artikeln. Det kallas nyhetsvärdering. En lokal konflikt kan bli en nyhet genom att den berör många och att ett beslut är nära. Artikelns rubrik kan lyfta konflikten, medan bakgrund och villkor förklaras längre ned.
En lokalreporter intervjuar föreningens ordförande. Ett citerat påstående behöver granskas även när det står i en tidning. AI-framställd illustration.
Det är därför klokt att läsa hela artikeln och skilja redaktionens uppgifter från intervjuades påståenden och debattörers åsikter. Att en intervjuad person citeras betyder inte att tidningen själv har undersökt om påståendet stämmer. En debattartikel är användbar för att förstå ett argument, men argumentets faktauppgifter behöver granskas.
I sociala medier påverkas urvalet både av vilka vi följer och av plattformarnas algoritmer, som sorterar innehållet. Hur länge vi stannar vid ett inlägg, vad vi klickar på och vad vi reagerar på kan påverka vad som visas härnäst. Om samma uppfattningar ofta återkommer kan andra perspektiv bli svårare att upptäcka. Begreppet filterbubbla beskriver ett sådant begränsat informationsurval. En ekokammare handlar om ett sammanhang där människor främst bekräftar varandras uppfattningar och avfärdar invändningar. Begreppen betonar olika mekanismer, och inget av dem betyder att alla användare möter ett helt slutet flöde.
Finansiering och intressen är också relevanta. Reklam syftar till att främja försäljning och kan likna annat innehåll. Enligt marknadsföringslagen ska reklam gå att känna igen som reklam, även när en influencer gör den, men märkningen kan vara lätt att missa. Lockande rubriker, så kallade klickbeten, ska få läsare att klicka. De säger i sig inget om innehållet är reklam eller om det är sant. När vi bedömer en publicering behöver vi undersöka dess avsändare, belägg och arbetsmetoder. Att en sajt kallar sig ”alternativ” eller att en tidning räknas som ”traditionell” avgör inte i sig om uppgifterna stämmer.
Att granska ett påstående i flödet
Tänk dig att ett terrordåd just har inträffat i en europeisk storstad. Inom några minuter dyker en film upp i flödet. Den visar rök över hustaken och människor som springer, och texten lyder: ”JUST NU: Bilder från attacken!” Filmen har delats tiotusentals gånger.
Frågorna i checklistan hjälper oss här. Det första steget är att stanna upp. Vid skrämmande händelser vill många hjälpa till att sprida information, och det är lätt att dela innan man har tänkt efter. Många delningar visar att filmen når ut, inte att den visar det som påstås.
Vid stora händelser växer nyhetsbilden dessutom fram i steg. Först kommer lösa uppgifter, sedan bekräftas de av flera redaktioner, fler detaljer framträder och till sist kommer tolkningar och analyser. Det som sprids de första timmarna är därför ofta osäkert. Modellen beskrivs i Hur en nyhetsbild växer fram, och texten om attacken mot flickskolan i Minab visar hur det kan gå till i ett verkligt fall.
Nästa steg är att leta upp ursprunget. En omvänd bildsökning på en stillbild ur filmen kan visa var och när den först publicerades. I vårt exempel visar det sig att filmen är äkta men åtta år gammal och kommer från en helt annan konflikt. Den är alltså inte förfalskad, men den används i fel sammanhang och vid fel tid. Det har också hänt att klipp från datorspel har spridits som filmer från verkliga krig, till exempel när kriget i Gaza bröt ut hösten 2023.
Vi behöver också veta mer om avsändaren. Ett effektivt sätt är att läsa i sidled (på engelska lateral reading). I stället för att bara läsa kontots egna inlägg söker vi efter vad andra skriver om det. Vi kan också jämföra med vad etablerade nyhetsredaktioner rapporterar och se om någon redan har gjort en faktagranskning.
Generativ AI kan framställa både korrekta och felaktiga texter, bilder och filmer. Ett välskrivet AI-svar kan innehålla påhittade uppgifter eller hänvisa till källor som inte finns. Viktiga påståenden behöver därför kontrolleras i källor som går att hitta och granska. En bild eller film måste bedömas utifrån sitt ursprung och sammanhang. Utseendet räcker inte för att avgöra om den visar den händelse som påstås.
Ett AI-svar kan hänvisa till en källa. Kontrollera att källan finns och säger det som påstås. AI-framställd illustration.
Sedan augusti 2026 kräver EU:s AI-förordning att den som publicerar en deepfake talar om att innehållet är skapat eller manipulerat med AI. Märkningen hjälper, men den som vill lura bryr sig sällan om reglerna. Att en bild saknar märkning bevisar alltså inte att den är äkta.
Desinformation är falsk eller vilseledande information som sprids avsiktligt för att påverka eller lura. Fel kan också spridas av misstag. Den som delade filmen trodde kanske själv på den. Det går inte alltid att avgöra avsikten, men vi kan ändå undersöka om ett påstående har stöd och undvika att föra obekräftade uppgifter vidare.
Att ett klipp är falskt betyder inte att händelsen är påhittad. Dådet har verkligen hänt, men filmen visar inte det. Det vi granskar är påståendet om filmen, inte hela nyheten.
I nästa text, Att arbeta med samhällsfrågor, använder vi källkritiken i en egen undersökning av en samhällsfråga.
Källor för arbetssättet: Myndigheten för psykologiskt försvar, Källkritik, Internetstiftelsen, Källkritik på internet (2016) och Internetstiftelsens lärarhandledning om källkritik och digital kompetens (2022). Om märkning av AI-genererat innehåll: EU:s AI-förordning, artikel 50. Om att läsa i sidled: Digital Inquiry Group, Teaching lateral reading. Om datorspelsklipp som spreds som krigsfilmer: Axios, 12 oktober 2023. Exemplet med terrordådet är ett undervisningsexempel.
Se även
- Att arbeta med samhällsfrågor — källkritiken används i en egen undersökning
- Hur en nyhetsbild växer fram — när en stor nyhet bryter ut
- Utrikes- och säkerhetspolitik — källkritik i konflikter